måndag 15 december 2008

Änglars sång

Jag får nog säga att jag alltid varit rädd om mina grejer. Det här änglaspelet fick jag av min farmor och farfar när jag var en liten tjej, sisådär 8-10 år (nåja jag är inte stor nu heller med mina 160,5 cm över havet däremot har jag väl några fler år på nacken). Det har kommit fram ur jullådan varje år sedan dess och klingar varje år lika fint när ljusen tänds och änglarna dansar runt. Det blir inte riktigt jul utan denna musik.
Mitt änglaspel som jag fick av farmor och farfar
när jag var liten.

5 kommentarer:

Lea sa...

Hejsan!

Vilken tur att du tittade in så att jag hittade hit :-)
Intressant historia bakom ert hus, gamla hus har verkligen själ och det förstår man ju med bland annat den berättelsen.

Å en sån snygg kisse... vi har en grannkatt som vilken dag som helst hade packat sitt lilla knyte och flyttat in om han hade fått.

Nu ska en annan utfodra barnen frukost och senblir det att kurera halsen som har atppat rösten...inte alls roligt för en som gillar att prata sju stugor fullt.

Ha det gott!
/Lea

Anonym sa...

Lovvikka vantar!!*haha det var verkligen rätt ord om vara små snyggisar.
Så ni har oxå en envis kisse hemma hos er?
Våran katt har gjort precis likadant sedan Zigge flyttade in i våras, men ibland då kan dom vara tillsammasn och hitta på bus, som tex när dom står på köksbordet och dricker ur vasen.

Ha en bra vecka
Kram Pernilla

♥ Fyra årstider sa...

vad härligt med saker som man har minenn till.
Kram Lotta

Anonym sa...

det lönar sig verkligen att vara rädd om sina saker!

Vit Gladiolus sa...

Vet du vad vännen!!! IDAG sade jag till min mamma att jag måste få tag på ett sådant änglaspel!!! Å så kikar jag in hos dig så har du ett! De är ju helt ljuvliga alltså, jag måste köpa ett. Jag hade ett men vet inte var det har tagit vägen!!
Kram