Äntligen

Nu har jag fyra veckor efterlängtad semester. Planerna för ledigheten är att göra INGENTING eller rättare sagt att känna att jag inte ska göra någonting.
Fast det blir väl lite: måla saker, rensa ogräs, fixa och trixa med sånt jag velat hinna med annan tid men inte orkat eller idats göra.
Just nu myser jag med levande ljus i huset med regnet smattrandes ute och mörka moln runt knuten OCH vetskapen att väckarklockan är tyst imorgon bitti.

Mitt gudbarn Amanda

ETT GUDBARN
(av Siv Andersson)

Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.

Glad sommar

"Jag gillar att vara i stugan för där får jag gå lös och spatsera på tomten och i den lilla skogen och ibland så går jag ner till stranden och luktar lite där också Det kan ju hända att det finns nåt spännande där, man vet aldrig. Man kan alltid doppa tassarna i vattnet när det är så här varmt ute Det känns mycket bättre efteråt. Jag har upptäckt att jag kan simma också. Matte gick iväg i vattnet och jag ville ju följa efter och när botten tog slut var jag ju tvungen att simma till henne men hon blev så glad så hon klappade händerna o sa att jag var världens bästa. Det kändes jättebra. Det var bra att jag hade provat på att simma för häromdagen så stod jag och spanade ut mot horisonten på en hög sluttande sten och eftersom jag var lite blöt om tassarna så blev det lite halkigt så jag halkade helt sonika ner från stenen o plums i vattnet och då var det rysligt bra att jag visste att jag kunde simma den lilla biten in till stranden."





"ja jag vet jag ser inte ut mycket för världen efter ett bad i böljan den blå" //Charlie